BLEV FASTER IGÅR!!! Äntligen kom den lilla pinglan fram till oss. OCH HON ÄR VÄLDIGT efterlängtad. Så, så fort dom kommer hem från bb ska ja dit å snozza på bäbis...

Fick en sovmorgon idag. Dock slutade det iallafall med att man fick stressa iväg till dagis. Monstret vaknade inte först kl 8 så det var bara upp och hoppa och bokstavligen SLITA på sig kläderna..Sen så klart så fastnade han framför bolibompa och allt annat som har med barn att göra. Vilket resulterade i att lilla jag fick ett smått nervsammanbrott då lilla monstret helt slog dövörat till för att han pront skulle se färdigt. När jag var 2 mm ifrån att slå av tv skrek han rakt ut att han minsann själv kan slå av tv å klä på sig...OCH KORS I TAKET. Inom några minuter hade han oxå gjort de. Så han kan om han vill...Fast han är ändå mitt störta hjärta för de. ÄVEN om han kan driva mig till vansinne på morgonen. Tror det är lite så de ska vara annars vet man inte att man lever eller nått sånt ..
I söndags var jag hos mina småsykon och fixade lite middag. Det var väldigt uppskattat, förutom att mitt monster äter typ upp hennes hundvalp...Men dom är ju barn båda 2 (asså monstret å valpen) så dom tar nog ut varandra rätt mkt.

Var på ett möte igår med min jobbcoch. Trodde först att hon skulle vara som alla andra och inte kunna tipsa mig om något. Men hon gav mig väldigt mkt feedback på mina ideer. Så jag ska ta och spinna vidare på den. Ta reda på lite mer information och se om själva tanken kan utveckla sig till en affärside. När jag nu fått ihop lite mer information ska jag ta och dela med mig av min lilla ide. Men än så länge så förblir de bland alla andra mina papper.

Hittade den här igår. Den är grymt lockande även om de nu är avsed för en karl.

Dock är detta något som jag nog kommer göra. Kanske inte just i precis som den här men nått likande.

Märker att jag är väldigt dåligt på det här med att uppdatera min blogg!! Men tiden räcker som inte alltid till...Hur som haver. Dom senaste 3 månaderna har som varit lite blandad. Mycke som händer runt om mig har jag märkt, men märker att det börjar påverka mitt lilla troll. Vänner och bekanta som försvinner, nya som kommer in. Han undrar vart dom tar vägen och varför dom inte är här nå mer.

Här om dagen påpekade han hur mycket han saknade sin momma. Och gudarsskymmning så glad han blev när hon äntligen kom upp i fredags. Han hoppade och stuttsade och han skulle åka bil med henne och han skulle sova där och det var mycke momma just då eller det är det ju fortfarande...

Var och vaccinerade lill trollet i torsdags, blev så pass nojjig när jag hittade journalen från när han hade kikhosta att jag vågade inte chansa. Jag skulle inte klara av att se han så pass sjuk igen...

Har haft väldigt myskodrömmar på sista tiden, även dagdrömmar om att jag förlorar han. Att något kommer hända mitt lilla troll. Vet att det bara är drömmar, men dom skrämmer mig ändå. För, för mig betyder drömmar något. Det undermedvetna som säger något. Behöver ju inte alltid betyda att det kommer vara något dåligt men det betyder för det mesta något....


Nu till något helt annat.
Det här är något som jag märker att hela min familj glömt bort att på peka.
Jag har en lilla syster eller jag har 2 men den äldste av dom gör något som hon inte riktigt får så mycke feedback på. Hon är en 22årig tjej som sedan 1 år tillbaka har tagit hand om våran 16åriga lilla syster för att hon ska få kunna gå klart skolan här uppe i norr. Kom och tänka på det här om dagen att det är väldigt VÄLDIGT sällan vi säger vilket bra jobb hon gör. HON ÄR 22 ÅR GAMMAL och tar hand om en som är 16! Hon har inte alltid dom bästa synpunkterna eller tankesättet men hon har helt klart hjärtat på rätt plats. Och jag kan ta och berätta för er att den lilla på 16 är en verklig hulllliiigan hon är en liten "prinsessa" så man kan ju säga att hon är grymt bortskämd. Så min söta lilla dulla har de inte lätt. Och de som gör mig stolt är att hon sätter inte sig själv i fokus, dock borde hon göra det mer MEN hon tänker nästan alltid jämt på den minsta. Så till min snorunge till syster. Dulla du borde ha 10 000 röda dagens roser. Det du gör i din ålder skulle inte många klara av. Älskar dig gumman.

Usch de e snart helg igen=/
Kan inte undgå att känna mig irriterad ännu...Någon fräser...jag fräser....

Ideliget elak....Inte ja då, men....människan....

Då var helgen över och en ny vecka har börjat. Dock så började den väl lite mindra bra. Pappsen trilla å bröt benet i söndags, så sov inte mkt från söndag till måndag. Så igår fick han komma hem efter de att dom opererat in nå platter å skruvar i benet.
Försökte förklara för monstret varför morfar hade gips haha de var ju SÅÅÅÅ enkelt. Men han förstod iallafall att han måste vara försiktig då morfar får väldigt ont om man slår på benet osv ...

3 veckor kvar....3 veckor kvar tills man äntligen är "fri" från sitt lilla helvete...
Om ni nu undrar va de lilla helvetetet är så är de mitt jobb....Jobbar ständigt kväll. Vilket gör att jag måste förlita mig på någon annan att den/dom ska ta hand om min son. Vilket gjorde att ja fick dom trevliga drömmarna..
Men nu är de löst. Blev uppsagd....
Men de var ett gemensamt beslut så .....
Det är rätt schysst dock, att dagen innan jag slutar så är de personalfest....Så lite som "min" avslutnings fest...
Har ju ändå jobbar där i ett år...så även om chefen är mupp så är han också rätt bra ....lite konstigt nog.....

Men nu är de bara hoppas på det bästa å hoppas ja fick nått ut av dom andra jobben jag sökt...
xoxo

Livet tar väl inte alltid den väg man vill att den ska göra, vissar kallar de ödet andra kallar de otur. Hur som haver så går inget enligt planer iallafall.
Jobbet är upp och ner, mitt livet är upp och ner....känner att de påverkar mitt monster..Vilket gör att de påverkar mig ännu mer.

Drömmer sjuka drömmar om att jag faller i en hiss, flera ggr nu har de hänt att jag kliver in i en hiss. Är inte ensam men jag ser inte vem jag har med mig. Så börjar vi åka, och precis innan jag är framma så börjar hissen falla...Blir djävulskt rädd iallafall......

• Efter det att vi fick komma hem från sjukhuset, började det nya livet. Det var nu dags att bygga upp en ny grund för mig och monstret. Valde att flytta hem till norrland igen, dels för att jag själv ville "hem" och för att det skulle bli lättare för pappan att vara delaktig....
  
  När det var dags att åka hem, hem till norrland. Beslöt jag och hampus pappa att vi skulle komma och bo hos han i 2 vecker. Så att han fick lära känna hampus och känna efter lite, lägga chocken om man så får säga.
  Men fick en chock själv när jag kom upp. Under tiden på sjukhuset pratade vi om att försöka igen. Då vi alltid haft våran kontakt på den goda sidan. Han hade hittat en annan tjej. Dock fick jag inte veta det på en gång, men förstod nästan på sekunden att allt inte stod rätt till. Men vad skulle jag göra? Ville inte tvinga han och var väldigt tydlig med att han fick själv välja om han ville finnas till hans el inte.
  Han ville iallafall försöka...Vilket för mig var en lättnad. Så dom första månaderna och åren funkade rätt oki.
  Han träffade han lite då och då. Han fick ett till barn med en annan tjej och kontakten med hampus började försvinna. Mer och mer blev han frånvarande. Dels för att han hade en ny familj och det inte alltid verkade så positivt att han var hos oss hela tiden. Sen dels för att jag tror att han kände sig vilsen. Men hur som haver....Dom fick en liten son..En väldigt söt sådan, då jag träffat han och hans mamma några ggr....
  
  Sen i höstas..alltså aug/sep - 08 där nån gång...Träffade jag han ute på stan...Inte i det bästa tillståndet...Men..fick ett rakt besked om att han ville inte ha något att göra med sin son. Han ville inte ha barn från början och det här var inte det han ville...
  Rasande skällde jag på han, men insåg sen att...det är ingen ide...Om han inte vill kan jag inte tvinga han...Klart jag var ledsen för att han inte ville ställa upp för hampus men för sina andra 2 barn. MEN..och lyssna nu...Måste ge han massa CREDIT för att han vågade säga till...Han gjorde de han tyckte var bäst för sig själv...De låter helt sjukt jag vet. Men denna kille, denna kille är väl inte riktigt känd för att göra som smartaste valen...Detta var de första val han gjort, som jag tyckte innehöll ärlighet och mod. Hatar han inte för det. Kan tycka att valet inte är det bästa, men kommer aldrig att smuttskasta han eller svarta måla han för grabben ändå.
  
  Nu är lill monstret 4 år. Han är  en "stor" människa i en liten kropp. Han ser mig kämpa varje dag med hjälp utav min pappa. Är helt övertygad om att han inte saknar någon manligförebild, då morfar är hans bästis....Morfar får inte gå någonstans utan monstret!
  Försöker till tusen visa all min uppskattning till alla dom som hjälpt mig eller fortfarande hjälper mig att ta hand om detta lilla monstertroll....
  
  Men mest av allt. Min pappa....Han förstår inte hur mycket jag älskar han för det han gör...Han tror att jag tar mycket för givet. Men innerst inne så vet jag inte hur jag ska visa att han är min idol...Han är anledningen till att jag är så stark som jag är idah...
  
  
  Alla har ett förflutet. Alla har vi haft våra problem. INGEN har lev ett perfekt liv.
  Kroppen kan ustå praktigt taget vad som helst - smärta, trötthet, ja vad som helst - men det är själen som räknas.
  Du kommer aldrig kunna lösa alla problem så som du själv vill.Och ibland kommer du att känna dig maktlös och frustrerad. SÅNT är livet.
  
  Kom Ihåg
  
• Lös dina problem så snabbt och grundligt du kan
• Släpp taget om ett förflutet du inte kan förändra
• Trots att du står mitt uppe i livets strider, slappna av.
• Ha modet att rensa dig från allt som kan hålla dig tillbaka.

Nu har jag släppt det mesta, har ett eget liv. Mitt egna monster...Jag försörjer mig själv. Jag har kommit en bra bit på vägen. Dock inte framme vid mitt mål ännu. Men! Jag ska ta mig dit....