Ingen är så blind som den som inte vill se.
Det stämmer nog rätt bra må jag säga. Men det är väl en tolkningsfråga enligt många....

Shit va tiden går fort, det är bara några dagar kvar av praktiken och snart ska man vara "färdig". Hade helst stannat kvar ett tag till på praktiken, fått lite mer "kött" på benen så att säga. Men, men, måste ju börja någonstans så det är väl bara att kasta sig ut i arbetslivet och hoppas på det bästa. Så nu börjar nedräkningen. 22 dagar kvar.

Så nu har man påbörjat sin praktik. Inne på andra veckan, några roliga nyheter från förra veckan är väl att efter 4 dagars praktik fick man sig en extra anställning. INTE helt fel kan ja då berätta. Trivs sjukt bra på jobbet och personalen är grymt härliga. Chefen är som en liten "pappa" som springer runt å retas lite och tar hand om alla. Men han visar oxå vart skåpet ska stå.
52 dagar kvar av utbildningen sen är man helt färdig. Så kan man säga att man är "kock" ja asså på papper är man kock, men skulle nog hellre säga att man har en grymt bra grund till att bli kock. Det är ungefär som att köra bil. Du är aldrig helt fullärd.

Så nu är de bara att blunda, ta ett djupt andetag och ta fram nya tag in för imorgon.!

Jag vet inte ens vart jag ska börja, eller hur jag ska börja för den delen. Ingenting är som det brukade vara. Uttrycket " det där händer inte mig, ", det verkar hända mig allt mer ofta nu. Allt som kan gå fel, går verkligen fel. Som jag sa, ingenting är som det brukar.
Ibland önskar jag att man kunde bara slå av, stänga ute allt som man inte orkar ta hand om just nu. Låta de hamna i viloläge och sedan när man vet hur man ska hantera/reagera/aggera så plockar man fram vad de nu var man inte kunde ta hand om då.

Har försökt komma på hur man ska slå igenom betong med bara händer? Hur man ska slå ner en vägg som står sig pall. Hur jag än försöker så kan jag inte komma förbi den, runt den el ens över den. Jag har försökt med allt, men inget DÅ menar jag INGET fungerar. Har slagit händerna blodiga och kroppen värker. Men väggen vägrar rubba på sig. Ska man ge upp? Hjärtat säger att jag ska fortsätta kämpa, väggen faller till slut. Medans jag vet att jag borde sluta.

Det finns mycket man borde, man borde sluta röka, men borde vara nyttigare, man borde sluta analysera. Men sanningen är väl den att man behöver sin onyttiga del ibland. Rökningen kan vara en paus från verkligheten. Att få gå ut och gömma sig med en kopp kaffe och bara glömma bort allt för en stund. Vissa kanske tar sig en mums bit och gömmer sig undan en stund bara för den där lilla njutningen. Man borde sluta fundera på varför folk säger och gör olika saker men kan mena något helt annat. Men analysen kan vara bra till en viss del. Det kan hjälpa en att bearbeta det som man kanske inte riktigt vill inse. Så även om man borde göra en massa saker, el sluta med en massa saker. Så behöver vi nog vissa av dom sakerna...för en stund iallafall.


Jag vet vad jag borde göra, jag vet att jag inte kan ändra på något utav de. Men just nu så är inget som det ska, så jag ......blundar.....hoppas att allt bara är en dröm, allt är tillbaka som vanligt n är ja vaknar....Jag vet att det inte kommer ske. Men tänk OM, tänkt om det funkade så. Då skulle hon stå frisk i köket, steffe skulle inte ha försvunnit och han....han skulle inte gått sin väg.....

Älskar dig mitt lilla monster....<3

Har just städat klart huset. Trollet är på dagis och härjjar av sig och jag inväntar att kl ska ticka framåt i tiden. Har en fullspäckad dag, med alla dessa olika möten, träffar och TEATER till och med....Ja ni hörde rätt ...jag ska på teater med min lilla syster. Tyckte hon behövde en lite paus från sitt "mamma" liv. Herregud, jag är ensamstående mamma så jag vet. Fast jag har en som är 5 och hon har en som är 16 det är ju en skillnad, EN STOR sådan hehe men. Mamma som mamma right?

Igår var vi då och åkte skridskor, de ville ju inte alls trollet vara med om men vi fick ju med oss moster marion iallafall..."Bambi på hal is":P Under dom 45 min som vi åkte typ, bestod ungefär 5 min på isen å resten i telefon och rökpauser. Hon är så söt hon lilla dullabulla. Men, men nu kom jag av mig från det jag skulle säga haha. Hade ju grannen med mig. Eller grannen kom och gjorde oss sällskap med sin lilla dotter. Det slog mig sen på kvällskvisten hur mkt jag har åstakommit. Jag har ett litet underverk på 5 år...som JAG har uppfostrat som JAG skött om. Jag har format denna lilla guldklimp till de han är nu.

Jag har gått från att inte ha något eget boende och försörjning till att ha en 3:a för mig och mitt hjärta. Jag har mat i kylen så han aldrig behöver vara hungrig. Jag har egen försörning, mitt egna hem....mina saker...

Det är ju inte så att jag JUST KOM PÅ de här så, men det slog mig i går hur långt jag har lyckats ta mig helt själv. Jag har ju hjälp precis som dom flesta andra, jag har familjemedlemar som stöttar mig och ställer upp.

Men det slog mig också att vissa kommer inte finnas kvar i all evighet. Min pappa tex, alla åldras och alla kommer ju dö tillslut. Trollets största förebild, hans morfar. Så jag har börjat ta dom där små stunder med största allvar. Med små gester visa hur mkt jag uppskattar allt han gör och att vi älskar han...

Då hörde jag igår kväll efter vi hade åkt skridskor hur trollet säger till morfar.
Du, morfar. När vi blir gammla då får mamma ta hand om oss.

Mitt söta hjärta.