Jag vet inte ens vart jag ska börja, eller hur jag ska börja för den delen. Ingenting är som det brukade vara. Uttrycket " det där händer inte mig, ", det verkar hända mig allt mer ofta nu. Allt som kan gå fel, går verkligen fel. Som jag sa, ingenting är som det brukar.
Ibland önskar jag att man kunde bara slå av, stänga ute allt som man inte orkar ta hand om just nu. Låta de hamna i viloläge och sedan när man vet hur man ska hantera/reagera/aggera så plockar man fram vad de nu var man inte kunde ta hand om då.

Har försökt komma på hur man ska slå igenom betong med bara händer? Hur man ska slå ner en vägg som står sig pall. Hur jag än försöker så kan jag inte komma förbi den, runt den el ens över den. Jag har försökt med allt, men inget DÅ menar jag INGET fungerar. Har slagit händerna blodiga och kroppen värker. Men väggen vägrar rubba på sig. Ska man ge upp? Hjärtat säger att jag ska fortsätta kämpa, väggen faller till slut. Medans jag vet att jag borde sluta.

Det finns mycket man borde, man borde sluta röka, men borde vara nyttigare, man borde sluta analysera. Men sanningen är väl den att man behöver sin onyttiga del ibland. Rökningen kan vara en paus från verkligheten. Att få gå ut och gömma sig med en kopp kaffe och bara glömma bort allt för en stund. Vissa kanske tar sig en mums bit och gömmer sig undan en stund bara för den där lilla njutningen. Man borde sluta fundera på varför folk säger och gör olika saker men kan mena något helt annat. Men analysen kan vara bra till en viss del. Det kan hjälpa en att bearbeta det som man kanske inte riktigt vill inse. Så även om man borde göra en massa saker, el sluta med en massa saker. Så behöver vi nog vissa av dom sakerna...för en stund iallafall.


Jag vet vad jag borde göra, jag vet att jag inte kan ändra på något utav de. Men just nu så är inget som det ska, så jag ......blundar.....hoppas att allt bara är en dröm, allt är tillbaka som vanligt n är ja vaknar....Jag vet att det inte kommer ske. Men tänk OM, tänkt om det funkade så. Då skulle hon stå frisk i köket, steffe skulle inte ha försvunnit och han....han skulle inte gått sin väg.....