För mkt som händer.

Upp och ner. Skulle behöva någon att stödja mig mot. Olycka på olycka trillar fram. Önskade man kunde vara apatisk i såna här situationer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0