8:e Feb 2005

Vid det här laget hade man hunnit komma hem, börjat bosätta sig lite. Inse att man nu har ett litet monster i sin famn. Men, tyckte att något inte stämde. Visste inte riktigt vad det var men, nått var fel.
Hade tidigare ringt till BVC och varit på akuten, då han andades väldigt konstigt. Fick bara till svars på BVC att små spädbarn kan ha andnings uppehåll när dom är så här små, men att det är då inget att oroa sig för.
På akuten sa dom att han nog bara är förkyld.
Då jag nu, hade månads kontroll på BVC bad jag barnmorskan lyssna på hans lunger.
- Det låter lite rossligt. Du kanske ska åka in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus iallafall, så får dom kolla upp det där.
Då hade jag redan hunnit vara dit 2 ggr men blivit avvisad med att det är bara en förkylning.
Packade ihop mina saker som jag hade med mig på BVC och begav mig till KS med mitt nu väldigt tagna lilla monster. Blek och dåsig visade jag upp han för läkaren ytterligare en gång. Men den här gången försvann läkaren bara. Han kom tillbaka med 2 st sjuksköterser som hade en apparat med sig.
- Har han ätit något frågade dom?  Nej, inte sen i morse.
Då började dom berätta att monstret  skulle få ventolin och aderalin. Så klart undrade jag varför?!
- Det är för att han ska andas bättre. Okey, tänkte jag. Vilken lättnad, nu får han inte så svårt att andas nå mer. Nu var kl 15:00 tis den 8:e feb.
Efter 15 min av andnings i den där maskinen blev han blossig i ansiktet. Så det kom in en AT läkare, som skulle lyssna på hans lunger och hjärta. Men han försvann lika fort. Dock i en väldig brådska. Nu dunkade mitt hjärta av rädsla för jag förstod inte vad som hände. Det var heller ingen som stannade upp och förklarade för mig ritkigt varför han fick allt det här och vad det var dom kollade efter.
Samma AT läkare kom tillbaka och sa att jag skulle få komma in på ett rum.
Packade ihop mina saker snabbt och tog med mig vagnen och mitt lilla monster.
Kom till dörren som ledde in till Q80, så hette avd vi skulle ligga på. Det var en isolerad avdelning med luftspärrar. Nu steg paniken rejält i kroppen. VAD ÄR DE SOM HÄNDER!
När jag kom in på rummet, lyckades jag fånga upp en av sjuksökerskerna.
Vad är det som händer? Vad är det för fel på min son?!
- Har ingen sagt något? Han är misstänkt för RS-virus...
Ett dödligt virus hos barn under 6 månader.
Här sitter jag alltså med min son på 1 mån. Han kippar efter luft och kan inte äta, maten bara rinner ur hans mun fast han försöker så förgäves att få sig så mycket som möjligt.
Här börjar alltså den långa resan på en väldigt farlig sjukdom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0