Vi hade nu fått ett rum på Q80 och personalen sprang för jämnan in och ut ur vårat rum. Jag fattade aldrig att Hampus var så pass sjuk att han behövde så mycket uppsyn. Visst jag förstod att något var fel, men jag fick aldrig riktigt veta hur farligt allt egentligen var.

Nu hade vi alltså legat på Q80 i snart en vecka han hade nu fått en sond, för att han skulle få i sej mat. En sond är en liten slang som man sätter in i näsan och ner i magsäcken. Samt att han fick en syrgasgrimma då han bara fick i sig 65% syre. Och för ett barn måste du få i dig minst 80% och då är det ändå inte riktigt bra.

Eftersom att vi låg på en isolerad avd så fick jag inte gå ut någonstans. Så ni kan ju tänka er att sitta inne i ett rum med ett barn som får andnöd var 10 min och du kan inte gå. Du kan inte ventlilera dig någonstans.

Vi kom in på Q80 en tisdag, nu hade vi kommit fram till söndag (13/2)och min pappa hade kommit ner från Luleå för att hjälpa mig. Äntligen fick jag lite miljö ombyte. Om man nu kan kalla det för de. Fick gå iväg en sväng på kafet och bara ta mig en kaffe och för första gången på 5 dagar komma mig ut för att ta mig en cigg.

På vägen in igen fick jag information om att dom ska skicka upp Hampus på BIVA ( Barn intensiven). Dom ansåg att han behövde den typen av övervakning. 24 timmars övervakning alltså. Men dom skickade ner han igen då dom tyckte att han syresatte sig väldigt bra och att hans värden inte låg i deras kritiska zon. Så vi fick åka ner igen på Q80.
Personalen på Q80 frågade min pappa om jag bara hade han i min familj då ingen annan hade varit här för att avlösa mig. Visseligen hade jag min mamma och mina syskon men, av någon anledning så fanns dom inte där. Så min pappa frågade om han fick stanna över natten för att avlösa mig litegran. Kommer ihåg den kvällen som om det var igår.
Kl 19:15 fick jag en alvedon för min huvudvärk då jag inte sovit på 4 dagar. La mitt huvud på kudden och vaknade till av att dom flyttade på en säng i rummet. Kl var då 06:30 måndagen den 14/2.
Hampus hade kraschat under natten. Han slutade andas och dom hade kört upp han akut på BIVA.
Paniken bara försvann. Allt var så "normalt" klädde på mig och gick i rask takt upp på BIVA för att vara med min son...