Tiden på BIVA kommer jag knappt ihåg. Har bilder som bevisar att det verkligen hänt. Knappt läkarna förstod vad som var fel. Efter en vecka på BIVA kom svaret. Hampus hade fått kikhosta. Han var ett "pilotfall" , han var alltså de första svenska barnet under 1 års ålder som hade fått kikhosta på väldigt länge. Det fanns alltså inga dokumentationer på vad man skulle göra eller vilken typ av behandlning man skulle köra. Inga av hans symtomer stämde in på hur en kikostperiod ska vara.
Kommer ihåg alla maskiner som stod runt hans lilla säng. Hur chockad jag var att på några timmar gick han från att vara vaken till att nästa sekund lilla nersövd i en resperator. Tiden stod stilla för mig under denna period. Försökte samla ihop alla i familjen. Fick även ringa till hampus pappa och berätta hur det låg till. Att det är en 50-50 chans att han överlever och att han måste nog komma ner.

Nu kan man lungt säga att det var kaos i mitt huvud. Blev nästan lite ...apatisk kanske de heter. Kände inget. Ingen rädsla, ingen skräck, ingen kärlek heller. Kände inget. Kände mig tom, vilsen och väldigt förvirrad.
Varför händer detta?! Varför hade han blivit sjuk? Vart hade han fått kikhostan ifrån? Nu började en utredning bland alla i min familj för att se om någon av oss bar på smittan. Min minsta syster som då bara var 11 år hade kikhosta. Men hon hade inga symtomer alls. Hon var varken förkyld el hostade.

Här låg nu mitt lilla monster på knappt 2 månader och kämpade för sitt liv.