Har just städat klart huset. Trollet är på dagis och härjjar av sig och jag inväntar att kl ska ticka framåt i tiden. Har en fullspäckad dag, med alla dessa olika möten, träffar och TEATER till och med....Ja ni hörde rätt ...jag ska på teater med min lilla syster. Tyckte hon behövde en lite paus från sitt "mamma" liv. Herregud, jag är ensamstående mamma så jag vet. Fast jag har en som är 5 och hon har en som är 16 det är ju en skillnad, EN STOR sådan hehe men. Mamma som mamma right?

Igår var vi då och åkte skridskor, de ville ju inte alls trollet vara med om men vi fick ju med oss moster marion iallafall..."Bambi på hal is":P Under dom 45 min som vi åkte typ, bestod ungefär 5 min på isen å resten i telefon och rökpauser. Hon är så söt hon lilla dullabulla. Men, men nu kom jag av mig från det jag skulle säga haha. Hade ju grannen med mig. Eller grannen kom och gjorde oss sällskap med sin lilla dotter. Det slog mig sen på kvällskvisten hur mkt jag har åstakommit. Jag har ett litet underverk på 5 år...som JAG har uppfostrat som JAG skött om. Jag har format denna lilla guldklimp till de han är nu.

Jag har gått från att inte ha något eget boende och försörjning till att ha en 3:a för mig och mitt hjärta. Jag har mat i kylen så han aldrig behöver vara hungrig. Jag har egen försörning, mitt egna hem....mina saker...

Det är ju inte så att jag JUST KOM PÅ de här så, men det slog mig i går hur långt jag har lyckats ta mig helt själv. Jag har ju hjälp precis som dom flesta andra, jag har familjemedlemar som stöttar mig och ställer upp.

Men det slog mig också att vissa kommer inte finnas kvar i all evighet. Min pappa tex, alla åldras och alla kommer ju dö tillslut. Trollets största förebild, hans morfar. Så jag har börjat ta dom där små stunder med största allvar. Med små gester visa hur mkt jag uppskattar allt han gör och att vi älskar han...

Då hörde jag igår kväll efter vi hade åkt skridskor hur trollet säger till morfar.
Du, morfar. När vi blir gammla då får mamma ta hand om oss.

Mitt söta hjärta.